… min blogg. Det är med lite skräckblandad förtjusning. Men det finns så mycket att berätta om och diskutera i ”olycksbranschen” att jag gärna vill försöka. Varför vi inte kunde åka in i Rosengård när det brann innan jul, varför det är viktigt att någon gör något direkt vid en olycka, varför folk inte gör något, varför det är bättre med många brandstationer än stora.
Imorgon är det direktionsmöte (vår politiska styrelse). På dagordningen står bl.a. information om branden på Killebäckskolan och oroligheterna på Rosengård. Direktionen har satt upp konkreta och tuffa mål som kräver av oss att vi förändrar arbetsformer och inriktning.
2010 ska
- olyckorna minskat
- fler ha kunskap om hur man förebygger och hanterar olyckor
- någon göra något inom 2 minuter vid en olycka
- vi vara framme inom 10 minuter efter larm om olycka
- vi ha kontroll inom 15 minuter efter framkomst till en olycka.
Man kan ju tro att olyckor lever sitt eget liv och att det inte går att påverka. Fel menar jag. Det är människor som orsakar olyckor och människor går att påverka. Men förväntan på samhället är för hög och kunskapen att göra något är för låg. Ingen bra kombination.
Senaste kommentarer