Vi börjar tröttna …

… på att lägga tid och kraft på dessa otroligt onödiga insatser på Rosengård. I tisdags var flera av brandmännen nära att träffas av flaskor och stenar. Igen. I fredags sa en av brandmännen till mig att han vill söka ifrån station Jägersro – han tycker det känns helt meningslöst att bara åka på ”skit”, det räddar varken liv eller egendom.

Inte nog med att personalen utsätts för en fullständigt oacceptabel arbetsmiljö – vi riskerar oxå att förlora tid vid riktiga olyckor. Dels när Jägersrostationen släcker sopkärl. Dels när vi flyttar, eller förstärker med,  resurser från andra distrikt. Då tummar vi på insatstider och kvalitet för riktiga larm.  För att inte tala om planeringstid, mötestid och uppföljningar som dagligen stjäl tid från våra viktiga uppgifter.

Jag funderar på Lagen om skydd mot olyckors formulering i §2:

en kommun skall ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till

- behovet av ett snabbt ingripande,
- det hotade intressets vikt,
- kostnaderna för insatsen och
- omständigheterna i övrigt.

Det kan ju inte vara behov av ett snabbt ingripande när sopkärl brinner, sopkärlet i sig kan inte vara värt så mycket, insatsen kostar mer än värdet av sopkärlet och någon annan skulle kunna ta hand om branden (ägaren till exempel). Jag kan bara se ett problem, vi vet inte förrän vi är framme om något annat är hotat eller om rök m.m. är för besvärande.

Vi avstod innan jul att göra insatser – något måste ske för att markera att vi börjar tröttna.