Ojojoj …

… så fort en vecka kan gå. Nu skäller både våra informatörer och mina kollegor på mig för att jag inte skrivit på länge. Det tar jag som positiv feed-back.  Någon saknar mig

Nåväl, igår drabbades vi av en brandchefs mardröm – det brinner på brandstationen. En tvättmaskin hade fattat eld, larmet gick och styrkan ryckte ut (eller in?). Klädda rökdykare släckte snabbt och skadorna kunde begränsas till tvättstugan.

Givetvis var media uppmärksamma och på plats. Det hela refererades i dagens Sydsvenskan.

Vad kan man då lära av detta. Jo, att den enskilde (i detta fallet vi själva) har ett stort ansvar i att dels ha system för att upptäcka och begränsa olyckor (bränder) dels ha en egen förmåga att hantera en uppstånden brand (släcka och lämpa ut). Detta är beskrivet i Lag om skydd mot olyckor. Uppfyller man dessa krav så behöver man inte kalla på räddningstjänsten. (Här börjar min argumentation halta lite).

Som sagt, nu blev brandchefens mardröm inte så allvarlig – däremot en påminnelse att vi alla kan drabbas av olyckor och elände. Som vi helst ska förebygga!