maj 2009

… och vi fick ta emot stafettpinnen (i form av en brandyxa) inför nästa konferens. En stafettpinne indikerar att det pågår något hela tiden – att man är på väg mot målet. Konferensen är själva växlingen men det viktiga arbetet  – att förflytta sig  – det måste vi göra själva. Och denna förflyttning har uppenbarligen blivit bättre och bättre de senaste åren. Det kunde vi se tydliga tecken på under Brand 2009, inte minst på miniseminarierna. Frågan är bara om vi totalt sett flyttar oss mot ett tryggare och säkrare samhälle?

Jag tyckte modellen med redovisning av flera vetenskapliga undersökningar om vår verksamhet var klart intressant. Vi tycker och tror väldigt mycket i vår bransch men det finns inte mycket fakta. Att, som vid flera presentationer, få en vederhäftig bild av hur saker är, och sedan en praktisk koppling till vad vi kan göra ”på fältet” är ovärderligt vid utformningen av vår framtida verksamhet. Ann Enanders presentation av hur allmänheten tänker och uppfattar risker la jag särskilt på minnet.

Och Helena Klasson självklara slutsats glömmer vi ofta bort – framtiden blir vad vi gör den till.

Tyvärr gav väl inte Nils Svartz några större förhoppningar om MSB:s roll och uppfattningar om framtiden, kris- och olyckshantering, stöd till kommunerna m.m. Om ett nytt företag på marknaden sagt att de inte avsåg göra så mycket det första året hade det sannolikt inte funnits någon marknad kvar.

Nåväl, inför nästa konferens i Malmö och Lund så annonserade Ulf Lago i avslutningen att Brand 2010 redan börjat. I och med att www.brand2010.se nu är i drift så kan våra frågor leva hela året, inte bara några få konferensdagar. Nytt för nästa år är också att vi alla blivit inbjudna att vara med och utforma programmet. Jättespännande – i och med det så är vi ju medansvariga och kan inte skylla på någon annan om vi inte tycker det är bra.

Brandkonferenserna behövs, men vi behöver inte bara öppna fönstrena då, det krävs öppna dörrar, portar, brandstationer och verksamheter för att skapa ett säkrare samhälle. Och det räcker inte med 500 redan frälsta, alla andra måste också in, ministrar, generaldirektörer, kommunalråd, VD:ar, rektorer, socialarbetare, media …..

Låt brandkonferenserna bli vad Folk & Försvar är för totalförsvaret – en mötesplats för alla som kan påverka.

… kvällens aktiviteter i Borlänge. Jag känner mig nästan lite jetlaggad efter att ha åkt nattåg från Malmö med byte i Stockholm fvb hit.

Eftermiddagen inleddes med två ”goa” gubbar ( i form av Göran Schnell och Johan Hermelin) från Implementeringsverket  som pokulerade kring varför det inte händer något – men det kanske det ändå gör. Vi har haft brandlag och räddningstjänstlag och lag om skydd mot olyckor och lag om extraordinära händelser sedan 60-talet men ändå så dör det lika många, det brinner lika mycket och det kostar lika mycket (eller mer). Så, som en upprörd medarbetare påpekade vid kaffet – kan vi verkligen vara nöjda med olycksutvecklingen. Svaret är såklart nej – även om det där med statistik inte är helt lätt.

I England, som vi hörde om på Brand 2008 har man ju med målinriktat arbete lyckats halvera vissa typer av olyckor och bränder. Således går det att påverka!

Nu har staten samlat frågorna om samhällsskydd och beredskap i en myndighet, MSB, och den andra frågan för eftermiddagen var om vi kan göra samma sak på lokal nivå. Och vad som skulle krävas. Jag tror att frågan är lite felställd. Vi ska inte göra samma sak som MSB gör  på lokal nivå – istället ska vi på ett samordnat sätt arbeta med olycks- och krishantering, med stöd av MSB. Till gagn för den enskildes trygghet och säkerhet.

Frågan får heller inte hamna i vad räddningstjänsten ska göra eller inte göra, oavsett om den är organiserad i förbund eller förvaltning. Frågan är hur kommunen kan ta ett samlat ansvar för olycks- och krishanteringen i kommunen – med stöd av sin räddningstjänst (oavsett organisationsform) och alla andra verksamheter.

På väg till rummet träffade jag Kaare Brandsjö – lika pigg och närvarande som alltid. Man kan bara bli glad!

Det som oxå är fantastiskt roligt är att se våra brand- och säkerhetsvärdar i sin egen monter. De är verkligen jätteduktiga och många har kommit och uttryckt sitt gillande. Sånt värmer!

Brand 2009 invigs i Borlänge imorgon. Mer än 400 beslutsfattare, politiker, tjänstemän och partners inom olycksområdet träffas under tre dagar för att diskutera och bli informerade om frågor som rör säkerhet och trygghet.

Årets tema är : Ett framgångsrikt arbete inom samhällsskydd och beredskap – med skydd mot olyckor som motor och den enskilde i fokus.

Det kan ju låta lite kryptiskt men som jag förstått det handlar det dels om området ”Samhällsskydd och beredskap” som ju den nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ansvar för på nationell nivå. Dels om området skydd mot olyckor – som är en del av ”Samhällsskydd och beredskap” tillsammans med hantering av ”Extraordinära händelser” och ”Civilt försvar”. Nån som blev nåt klokare?

Dessutom ska det vara ett extra fokus på den enskildes ansvar (den som äger en verksamhet, fastighet och/eller risk).

Det som också är spännande är att vi får vara värdorganisation nästa år när konferensen genomförs i Skåne.

Jag tänkte försöka blogga lite mellan varven från Borlänge – och fånga några av frågorna som är på tapeten.

Jodå, det gör den verkligen. Vi som är chefer i Storstockholms Brandförsvar, Räddningstjänsten Storgöteborg och Räddningstjänsten Syd anser att SMO-utbildningen är en grundförutsättning för att vi ska klara det framtida och breddade uppdraget.

SMO-utbildningen innehåller väsentliga delar inom räddningstjänst, skydd mot olyckor, samhällsinriktat säkerhetsarbete och krishantering. De som anställs har stor förmåga att både arbeta praktiskt som brandmän, som kommunikatörer, ”förebyggare” och självständiga säkerhetsarbetare.

Men, som i alla andra branscher, så har vi som arbetsgivare ett stort ansvar att både rekrytera den profil vi behöver och att ge den nyanställde en gedigen introduktion i de lokala förhållandena. Det är inte som förr – att vi rekryterade, utbildade och hade brandmannen i tjänst i 1-3 år innan han eller hon fick gå ”Brandman 15 v”.Och som redan innan utbildningen var klar att gå i tjänst.

Så när kritiken mot de nyanställda SMO-brandmännen är alltför fyrkantig så tycker jag att den landar i knät på dem som ansvarar för rekryteringen – alltså oss själva!

Problemet för oss just nu är att det examineras för få kvinnor och för få med annan etnicitet. Vi behöver mångfald för att klara uppdraget.

Det är snart fyra veckor sedan vi på ett drastiskt sätt ändrade våra rutiner för vissa insatser i Herrgården. I samband med detta och veckorna efter har situationen i Herrgården valsat runt i alla media, med olika perspektiv, förklaringsmodeller och lösningar. Inte minst har bilden av vår situation och påstådda avhopp från Jägersrostationen fått orimligt stor uppmärksamhet.

Nåväl, lite fakta just nu är:

• I en boendeundersökning i Herrgården framgår att de boende känner mycket stor olust, otrygghet, osäkerhet och frustration över de pågående bränderna, skadegörelsen och hoten. Vidare säger man att man behöver mycket mer information om räddningstjänsten och vad man själv kan göra. Men man säger också att man har mycket stort förtroende för räddningstjänsten (fortfarande).
  
• Efter vårt beslut, och i förra veckan polisens beslut om ökad närvaro och tydligare agerande, så har både antalet tillbud (vi har inga anmälningar om hot och våld mot räddningspersonal sedan 17 april) och antalet faktiska bränder minskat. En framgång om man ser till arbetsmiljösituationen för räddningspersonalen och risksituationen för de boende.
  
• Våra operativa rutiner (när och på vilket sätt och med vilken utrustning vi gör insats) har fullständig accept både internt och externt. När hotsituationen nu succesivt förändras till det bättre kommer vi givetvis att göra fler och fler insatser, oavsett om det är räddningstjänst eller inte.
  
• Personalsituationen på Jägersrostationen har varit, och är fortfarande, såklart mycket pressande. Vi arbetar aktivt med avlastningssamtal och andra stödjande aktiviteter. En styrkeledare har beviljats återgång till en brandmannatjänst, inga andra har sökt sig ifrån stationen. Tre-fyra brandmän har visat intresse för att flytta till stationen.
  

Nu ska vi ta upp det långsiktiga arbetet igen. Med bibehållet fokus på säkerhet och arbetsmiljöfrågor. Vårt uppdrag är att medverka till att skapa en säker och trygg boendemiljö för alla i förbundets område. Det ska vi göra genom att informera, utbilda, finnas ute bland skolbarn, ungdomar, föreningar. Tillsammans med lärare, vuxna, stadsdel, poliser, ungdomar och alla andra som bor och arbetar i våra olika kommuner och kommundelar. Och särskilt mycket i Herrgården och Rosengård.

Vi har högt förtroende, vi skulle kunna vara föredöme för många, vi har ett viktigt uppdrag och vi har kompetens och vilja.

… den enskilde själv hjälper till. Idag har vi delat ut rådigt ingripande till tre familjer som visat stor rådighet i samband med bränder.

Den förste blev uppmärksammad att det brann i en lägenhet på andra sidan gatan. Huset beboddes av gamla och rörelsehindrade. Medan mannen tog sig in via en balkong knackade hustrun på dörren och tillsammans tog de både ut kvinnan och utrymde övriga lägenheter. När vi så småningom kom fram så var de gamla i väl förvar och man kunde släcka branden.

Det andra fallet var mer allvarligt och branden kraftigare. Mannen i familjen tog först hand om kvinnan i villan och gick sedan in i det rökfyllda huset och tömde två handbrandsläckare. Det räddade sannolikt villan från en totalskada.

I det tredje fallet hjälptes den 8-åriga dottern och mamman åt med att larma, släcka den brinnande soffan och ta emot oss när vi kom. När vi frågade dottern hur hon kunde detta så sa hon att det hade hon lärt sig i skolan.

Sensmoral; fungerande brandvarnare, handbrandsläckare och utbildning är helt oöverträffade när det gäller snabba insatser. I alla fallen var det orter där vi har RiB-stationer, och i alla fallen visste familjerna vad man skulle göra.

Se även Sydsvenskan

… om man vill bli operativ chef i Räddningstjänsten Syd. En spännande tjänst i en spännande organisation.

Den operativa chefen är ställföreträdande räddningschef, ansvarar för planering och genomförande av räddningsinsatser, ingår i ledningsarenan, ingår i en gemensam räddningschefberedskap för södra Skåne, har trevliga och duktiga arbetskamrater, får en bra chef , och mycket mer.

SÖK NU!

… vi införde nya rutiner för hur bränder utomhus ska hanteras på vissa adresser i Rosengård. Sedan dess har vi inte haft ett enda tillbud eller hot om våld mot räddningspersonal. Sannolikt den bästa arbetsmiljöförbättringen hitintills.

Men priset är högt. En undersökning som är gjord inom ramen för ESF-projektet (det där vi utbildar till brand- och säkerhetsvärd) visar att de boende i Herrgården (den del av Rosengård som är mest utsatt) känner en enorm otrygghet och fara i samband med bränder. Samma undersökning visar att förtroendet för oss (fortfarande) är mycket stort och att man vill att vi informerar mer om vår verksamhet.