Sådär, då är det en liten paus innan …

… kvällens aktiviteter i Borlänge. Jag känner mig nästan lite jetlaggad efter att ha åkt nattåg från Malmö med byte i Stockholm fvb hit.

Eftermiddagen inleddes med två ”goa” gubbar ( i form av Göran Schnell och Johan Hermelin) från Implementeringsverket  som pokulerade kring varför det inte händer något – men det kanske det ändå gör. Vi har haft brandlag och räddningstjänstlag och lag om skydd mot olyckor och lag om extraordinära händelser sedan 60-talet men ändå så dör det lika många, det brinner lika mycket och det kostar lika mycket (eller mer). Så, som en upprörd medarbetare påpekade vid kaffet – kan vi verkligen vara nöjda med olycksutvecklingen. Svaret är såklart nej – även om det där med statistik inte är helt lätt.

I England, som vi hörde om på Brand 2008 har man ju med målinriktat arbete lyckats halvera vissa typer av olyckor och bränder. Således går det att påverka!

Nu har staten samlat frågorna om samhällsskydd och beredskap i en myndighet, MSB, och den andra frågan för eftermiddagen var om vi kan göra samma sak på lokal nivå. Och vad som skulle krävas. Jag tror att frågan är lite felställd. Vi ska inte göra samma sak som MSB gör  på lokal nivå – istället ska vi på ett samordnat sätt arbeta med olycks- och krishantering, med stöd av MSB. Till gagn för den enskildes trygghet och säkerhet.

Frågan får heller inte hamna i vad räddningstjänsten ska göra eller inte göra, oavsett om den är organiserad i förbund eller förvaltning. Frågan är hur kommunen kan ta ett samlat ansvar för olycks- och krishanteringen i kommunen – med stöd av sin räddningstjänst (oavsett organisationsform) och alla andra verksamheter.

På väg till rummet träffade jag Kaare Brandsjö – lika pigg och närvarande som alltid. Man kan bara bli glad!

Det som oxå är fantastiskt roligt är att se våra brand- och säkerhetsvärdar i sin egen monter. De är verkligen jätteduktiga och många har kommit och uttryckt sitt gillande. Sånt värmer!