juni 2009

På kvällen före midsommarafton återinträdde styrkan i Marieholm i tjänst. Efter en krokig historia så har vi nu ytterligare en station i tjänst – räddningsvärnet i Marieholm. Första gången man invigde var redan 1895 – då som frivillig brandkår. Så småningom blev styrkan deltidskår 1975 men efter diverse turer med kommunsammanslagningar och organisationsförändringar så lades densamma ned 1996 och året efter var den frivilligkår igen. Men nu satsar vi igen. Och det går inte att ta fel på engagemanget hos våra senaste medarbetare. De hade bjudit in hela byn och kommunalrådet invigningstalade och flaggan hissades.

Många i Marieholm är glada för att vi nu ser värnet som en resurs igen. Ska vi klara målet med en snabb förstaåtgärd (inom 2 minuter från upptäckt av olyckan) och en förstainsats av oss inom 10 min vid 90% av alla olyckor måste vi ta tillvara alla möjligheter.

För den enskilde är det absolut mest värdefullt
> att det inte händer en olycka,
> och om olyckan ändå händer att någon gör något direkt,
> och om det inte hjälper att vi kommer.

Sådär, det var den andra invigningen sedan förbundet bildades. Inte precis som brandstationsinvigningar brukar vara men med ett tydligt fokus på närhet, öppenhet och resultat.

I förra veckan la man ut ett pressmeddelande om att man vill se fler kvinnor och personer från minoritetsgrupper (?) i räddningstjänsten. Det är ett bra och tydligt budskap till oss i räddningstjänsten – nu ska vi ta krafttag för att öka mångfalden och jämställdheten. Hoppas bara att det blir mycket ”verkstad” och att man förmår köra ända in i kaklet – tidplanen går ända till 2014. Ska vi se en märkbar förändring så är det framförallt i rekryteringen av nya medarbetare vi kan påverka. Och med nuvarande låga personalomsättning (som vi såklart ska vara glada för) så måste alla möjligheter tas.

Nu tar MSB på sig rollen att driva frågorna och skapa förutsättningar – frågan är om vi är mogna att hänga på?

Två viktiga frågor avhandlades.

• Delårsrapport 1 som visar att vi är på helt rätt väg när det gäller utformningen av vårt uppdrag.
• Beslut om rambudget för 2010 som innebär att vi får en höjning med ca 1% jämfört med årets ram. Jag tolkar det som ett erkännande både för vad vi gjort sedan förbundet bildades och för att vi har ett viktigt uppdrag.

Efter avslutat möte så tog sig hela direktionen till Rosengård där delar av stadsdelsförvaltningen mötte. Vi fick en väldigt stark bild av allt det goda arbete som genomförs i Rosengård. Ungdomsledare, föräldrakommunikatörer och stadsdelsvärdar berättade med stolthet och känsla om sitt Rosengård och om den orättvisa ensidiga bild som de tycker  ges i media. Efter presentationen gick vi upp till Herrgården där det mesta av oroligheterna har varit. Där träffade vi först MKB:s platsansvarig som informerade om den upprustning och renovering man genomfört i de fastigheter man tog över för några år sedan. Sedan avslutade vi med att träffa vår egen personal som kommer att finnas i området varje vecka under sommaren för att informera om risker, vad vi gör, vad man kan göra själv m.m. Det är svårt att förstå att det är samma kvarter som vi bara för några månader sedan inte kunde åka in i nattetid p.g.a. hot och stenkastning.

Men – det bor 25 000 människor i Rosengård, det är bara ett hundratal som orsakar problem för oss, polis och andra. Alla andra vill ha trygghet, säkerhet, information och service.