Vi behöver mellan 10 och 15 brandmän/kvinnor.

Vi har arbetat ihop med Storstockholms brandförsvar och Räddningstjänsten Storgöteborg för att ta fram gemensamma principer som ska ersätta den s.k. storstadsmodellen. Innan det arbetet är helt slutfört måste vi dock sätta igång vår rekrytering för att kunna ha anställda och utbildade brandmän på plats under senhösten.

Inför höstens rekrytering kommer vi inte att ha krav på SMO-examen för att bli anställd. Däremot kommer vi att kräva SMO-kunskaper till en viss nivå. Vi kommer dessutom att använda begreppet ”samlad bedömning” vilket innebär att vi tittar på alla kompetenserna/förmågorna hos den sökande och väger sedan dessa mot anställningskraven. Inom de olika kraven kommer vi att använda riktvärden istället för fasta max- eller minimivärden.

Vi kommer också att värdera mångspråklighet och mångkulturell kompetens särskilt och vi vill gärna att många kvinnor söker till oss.

Ser framemot en spännande rekryteringshöst.

Frågan om kvinnliga brandmän har nu pågått i mer än ett decennium och verkar inte ha blivit mer nyanserad för det.Givetvis ska det finnas anställningskrav som är relaterade till yrket, men dessa får inte vara tagna ur luften eller utgå  från något annat än vad som krävs för att klara uppdraget. Ett uppdrag som hela tiden utvecklas.

En sak kan man vara ganska säker på och det är att dagens anställningskrav sannolikt inte är för låga. Alla som är anställda inom räddningstjänsten verkar ju klara den tjänst de har. Så det handlar mer om att anpassa kraven till det uppdrag och den roll som brandmannajobbet innebär, än att sänka kraven för att fler kvinnor ska kunna bli brandmän. Brandmannens uppgift är redan betydligt bredare än att kunna rökdyka i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag är övertygad om att med relevanta krav och öppna rekryteringar, med tydliga och i förväg kända krav, så kommer de som är intresserade av vårt yrke att med råge klara de krav vi ställer. Det slutliga ansvaret för att anställa den personal vi behöver ligger dock hos mig och mina kollegor, varken hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller de fackliga företrädarna.

Nu ska vi ta det ansvaret! 

Vid den tragiska branden i Rinkeby var det tyvärr kunskaps/beteendefel hos både den som branden började hos, och hos de som försökte utrymma, som medförde att konsekvenserna blev så fruktansvärda.Och antagligen hade ingen någonsin talat om för dem hur de skulle bete sig vid en brand eller hur systemet med brandceller, trapphus, hissar och våra insatser ska fungera. På ett språk som de förstår.

Så vi står inför flera utmaningar:

- inse att vårt uppdrag är mycket bredare än enbart räddningsinsats
- sluta acceptera att 100 människor dör och att många fler skadas vid bränder årligen
- utnyttja vår kunniga räddningspersonal i att sprida kunskap om brandsäkerhet
- inse att många av de som bor i Sverige behöver särskilda åtgärder för att kunna hantera sin egen  säkerhet.

Låt oss anta utmaningen!