januari 2010

De senaste fem åren har mer förändringar skett inom räddningstjänstens område än sammanlagt mellan 70-talet och 2004.

Nya utbildningar, nya uppdrag, ny myndighet, nya arbetstider, nya sätt att leda insatser, nya sätt att organisera räddningstjänsten men … fler än någonsin dör i bränder och fler skolor än någonsin brinner. Medan man i trafiken har haft all-time low vad gäller dödsolyckor har dödsbränderna haft all-time high.

Hur ska vi då ta oss an framtiden? All statistik och alla erfarenheter (nationella och internationella) pekar på att det finns lika stora möjligheter att påverka bränder och andra olycksfall som trafikolyckor. Men det är kanske inte med de traditionella lösningarna. Med förebyggande/stödjande verksamhet i ena röret och utryckande/operativ i det andra. De stora framgångarna står säkert att finna i nya arbetsformer, nya samarbetsmodeller (med andra verksamheter) och med nya uppdrag och utmaningar för räddningstjänsterna. Och det gäller alla, från myndigheter och politiker till chefer till medarbetare och enskilda.

Våra politiker har anträtt vägen till framtiden med att lägga upp en tidplan för när nya mål/utmaningar och nytt handlingsprogram ska vara i kraft. De har också visat på riktningen genom att diskutera och fördjupa frågan om den enskildes ansvar och det oacceptabla i nuvarande olycksutveckling.

… omkommit nästan tjugo personer vid bränder redan i år och det har bara gått drygt tre veckor.

Det är kommunens skyldighet enligt Lag om skydd mot olyckor att  ”se till att åtgärder vidtas för att förebygga bränder och skador till följd av bränder”. Den skyldigheten uppfyller man vanligtvis genom att besluta om ett handlingsprogram där risker, mål och uppdrag beskrivs. Emellanåt i väldigt abstrakta och till intet förpliktigande formuleringar.  Men det är kommunen som är ansvarig.

Det är dags att ta det ansvaret nu. De kommunala räddningstjänsterna har både kompetens, erfarenhet och tid att på ett fokuserat och effektivt sätt arbeta med att förebygga bränder i bostäder.

Tillsammans med fastighetsägare, försäkringsbolag, bostadsrättsföreningar, villaföreningar, enskilda och alla andra måste vi nu – omedelbart – stoppa dödsbrandutvecklingen för att därefter halvera talen på fem år.

På denna tid har vi hunnit med ganska mycket tycker jag. Och efter den inledande turbulensen har vi numera mycket bra relationer med våra medlemskommuner och ett bra klimat internt. Tyvärr har inte olyckorna blivit färre – och tre personer har omkommit vid bränder i vårt område under 2009.

Under 2010 ska vi, förutom att sätta fokus på olyckor (framförallt bostadsbränder) och mer nytta för våra invånare, också börja fundera på framtiden. Vårt nuvarande handlingsprogram ”går ut” i och med 2010 och uppdraget från våra politiker är att de vill kunna besluta om ett nytt under 2011.

En indikation redan nu är att vi ska arbeta än mer med att stödja den enskilde på olika sätt. Men också kunna genomföra professionella insatser när den enskildes resurser inte räcker till. Årets verksamhetsplan är väldigt tydlig på det området.

Men varthän bär utvecklingen? Hur vill vi att räddningstjänsten ska se ut 2025? Vad ska räddningstjänsten arbeta med? Brett-smalt? Operativt-stödjande? Nya uppdrag? Ensmma-tillsammans med andra?

Dessa och andra frågor ska vi försöka svara på under det kommande året. Ska bli väldigt spännande!

• det blev ett lika dåligt år som tidigare med fler än 100 döda och ytterligare 900 skadade.
• fler kvinnor och barn och färre män dör i bränder.
• det ofta (vid mer än hälften av bränderna) saknas brandvarnare hos dem som dör i bränder

Några slutsatser man kan dra av detta är att vi även 2009 misslyckats med att förebygga bränder i bostäder (och minska antalet döda och skadade) samt att bilden av vem som dör i bränder (den ensamstående, äldre och påverkade mannen) måste förändras.

Nu måste det bli allvar av vårt uppdrag att förebygga bränder i bostäder. En halvering av dödsbränderna inom 5 år och fungerande brandvarnare i alla bostäder är ett absolut minimum som vi alla kan samlas kring. Vi kan inte längre acceptera den nuvarande situationen som normal – som något som inte går att påverka.

Se mer på MSB.s hemsida: www.msb.se