mars 2010

Vid en brand i en källare på Ramels väg verkar det som allt gått enligt boken – igen. Någon vecka före branden besökte våra brand- och säkerhetsvärdar fastigheten. Man träffade flera lägenhetsinnehavare och informerade om hur man ska bete sig om det börjar brinna. Dessutom kontrollerades brandvarnarna.

I tisdags kväll brann det i källaren och när vi kom fram så var flera trapphus rökfyllda. Rökdykare släckte branden snabbt, rökluckorna fungerade men tyvärr så hade några hyresgäster tagit sig ut i trappan och fick i sig rök. Sydsvenskan rapporterade om händelsen.

Men, betydligt fler kunde skadats om de inte följt de råd som vi gav i samband med hembesöket någon vecka tidigare. Och det är inte bara som jag tror – det är bekräftat av boende i fastigheten.

Så, när hela kedjan fungerar (med larm, den enskildes egna åtgärder, tekniska system och räddningstjänstens åtgärder) då blir det bra resultat. Motsatt, när någon länk i kedjan inte fungerar, så kan det går riktigt illa.

… skyddsombud och fackliga företrädare om rökdykning i allmänhet, nödlägen i synnerhet och de två tillbuden förra veckan i detalj.

Vi är överens om att låta utredningen  ta den tid den behöver och först i slutskedet diskutera ev. rekommendationer och förändringar. I detta första skede är det också viktigt att inte hemfalla åt spekulationer och antaganden. Det gagnar ingen.

Vad gäller förmågan att kunna hantera nödlägen så kommer rutiner och åtgärder att klarläggas, för att sedan informeras och övas i nödvändig omfattning. Jag upplever att alla är överens om vikten av att ha tydliggjorda och realistiska rutiner som utgår från gällande föreskrifter.

… skolboken inträffade i tisdags då det brann på ett vårdboende i Malmö. Så här refererade Radio Malmöhus händelsen. Allting samverkade och kvinnan räddades.

• Automatlarmet gick och personalen larmades,
• personalen gick in och gjorde en första släckinsats,
• räddningsstyrkan anlände och tog ut kvinnan,
• brandmännen påbörjade sjukvårdsinsats eftersom ambulans inte var framme.

Det är denna samverkan av åtgärder som krävs för att nå optimala resultat. Tekniska lösningar och byggnadstekniskt brandskydd, en förstainsats av den som är snabbast/närmast samt räddningsinsats av professionell räddningsstyrka som dessutom är sjukvårdsutbildad och delegerad.

Nu väntar belöning för ”Rådigt ingripande” hoppas jag.

… vid rökdykning på Ramels väg i Malmö. Enligt tidiga uppgifter tappade rökdykarna orienteringen och blev uthämtade av rökdykarledaren. Rökdykarna är oskadade rent fysiskt. Nu samlar vi in uppgifter från alla inblandade och vi kommer att göra en noggrann utredning. Jag är oerhört glad att ingen kommit till skada.

Se mer på www.rsyd.se

… det måste vara sakligt och allsidigt. I en av våra lokaltidningar  (Kävlinge Nya) intervjuades personalen på en av våra stationer om sin syn på Räddningstjänsten Syds verksamhet. Det har jag givetvis inga invändningar mot. Alla i offentlig verksamhet har rätt att uttrycka sig fritt. Det jag vänder mig mot är att varken jag eller någon annan i ledningen gavs tillfälle att bemöta synpunkterna. Därför blir det svårt för läsarna att skaffa sig en balanserad bild, med flera olika perspektiv. I journalisternas egna spelregler står det som första punkt att man ska ge en allsidig bild. Att sedan media har en granskande roll av hur det offentliga leds och utformas – det är självklart.

Så här har jag skrivit till journalisten och ansvarig utgivare:

”Hej Ann!

Den 1 mars publicerade ”Kävlinge Nya” en artikel med rubriken  ”Bryta mot lagen eller sätta tredje person i fara – Räddningstjänsten personal oroade över sin arbetssituation och hur den ska drabba”.

I artikeln redogörs för hur räddningstjänsten hanterar olika händelser. Bl.a. påstås att personalen inte kan ge den service invånarna i Kävlinge har rätt att kräva. Vidare hävdas att kävlingeborna får minst tillbaks på satsade pengar, att personalen oftare är i Malmö än i Kävlinge, att det är Arbetsmiljöverkets författningssamling som är styrande lag, att man har den sämsta utrustningen och personaltäthet, att ledningen skulle motsätta sig utveckling m.m.

Alla dessa påståenden, som enbart grundar sig på uttalanden från personalen på stationen i Löddeköpinge, anser jag vara felaktiga och syftar till att skapa en skev bild av Räddningstjänsten Syds uppdrag och förmåga att hantera olyckor i Kävlinge.

Dessutom anser jag att du som journalist inte följt de av Journalistförbundet uppsatta spelreglerna för press, radio och TV. Du har inte gett en allsidig bild av frågan och varken jag eller någon annan i ledningen för förbundet har getts möjlighet att möta kritiken eller redovisa ledningens ståndpunkt.

Konsekvensen av artikeln kan bli att kävlingeborna får en onyanserad bild av arbetet med skydd mot olyckor (i vilket även räddningsförmågan ingår) vilket kan skapa en överdriven oro för vår förmåga att hantera olyckor och bränder.

Jag är beredd att träffa dig eller någon annan från tidningen och hoppas att ni i nästa nummer kan redovisa mina uppfattningar om vårt arbete och vår förmåga i Kävlinge.”

Jag har jämfört Sverige med England tidigare, när det gäller bostadsbrandarbetet och dödsbrandtalen. Min idé är att om vi fokuserar på att få ner de orimligt höga dödsbrandsiffrorna så kommer (såklart) även bränderna i bostäder att minska. De senaste siffrorna från England visar på ett (från deras horisont) lysande resultat. Samtidigt får vi erkänna att våra egna siffror indikerar ett misslyckande.

Källor: http://www.msb.se och http://www.communities.gov.uk/fire/

Båda dessa diagram visar att det går att göra skillnad. Vi kan inte fortsätta att negligera bostadsbrandproblematiken! England har sedan början av 2000-talet arbetat målmedvetet med att förebygga bostadsbränder (och därmed dödsbränder). Metoder finns, kunskapen finns.

Vad saknas?