maj 2010

Till alla som gjorde Brand 2010 till en riktig höjdpunkt.

• Programkommittén som återigen sytt ihop ett fantastiskt program.
• Alla som arbetat bakom kulisserna.
• Alla föredragshållare som förberett sig och levererat engagerande presentationer.
• Alla utställare som varit lika glada hela tiden.
• Alla deltagare som varit så positiva och sagt så många snälla saker.
• Alla medarbetare på Rsyd som direkt och indirekt gjort konferensen möjlig.
• Media som rapporterat och skrivit snällt om oss.
• Alla som jag glömt.

TACK!

Snart är dags för banketten. Blir nog svårt att överträffa gårdagskvällen. Dagen har innehållit några höjdpunkter tycker jag. Katri Linna påminde oss om att alla människor har lika värde och rättigheter. Diskrimineringslagen har till ändamål att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter för alla. Både i våra organisationer och för dem vi är till för. Undrar hur många av oss som satt i salen som vet vad detta innebär – egentligen?

Nästa höjdpunkt var Dave Baigent som redovisade sina erfarenheter om jämställdhet i brittisk räddningstjänst. Det är en nattsvart bild som redovisas och jag kommer på mig själv att tänka: så kan det väl inte vara här, vi måste väl ha kommit längre. Hmmmm.

Efter välkomstanförande av Rsyd:s ordförande Kjell-Arne Landgren och en fartfylld inledning av Nyamko Sabuni (en blandning av valtal och tänkvärdheter), så var konferensen igång. Högt tempo och intressanta föredrag (inte minst om manlighet med Klas Hyllander). Inledningen på ”Kommunens kväll” kan man säga började på Islamic Center med mat och tal av bl.a.Bejzat Becirov som är Vd för Islamic Center. Han verkar mycket för integration. Jag tror att det var första gången som flertalet av konferensdeltagarna var inne i en moské. Det blev också tydligt att Rosengård, till skillnad från bilden i media, är en stadsdel med många fördelar och ett rikt liv. Av de ca 25 000 som bor i Rosengård är det ett fåtal som anlägger bränder, kastar sten och är rent kriminella.

Kvällen avslutades med party i Caroli kyrka, som faktiskt fortfarande är en kyrka. Mat och dryck, sång av Lunds studentsångare och utdelning av ”Rådigt ingripande” inramade kvällen.

Fantastisk dag tyckte många!

Förutom det fina programmet vill jag gärna puffa för vårt öppna program på Gustav Adolfs torg. Där visar vi upp vad vi arbetar med idag, hur man blir brandman, hur man kan lära sig om brandskydd. Man kan beställa ”Hembesök direkt” – en variant på ”Tillsyn direkt”. Och man kan titta på konferensen via länk.

Ta gärna en sväng förbi. Öppet 10-18 tisdag och onsdag.

Med över 500 deltagare och ett späckat program ser jag fram emot en spännande vecka. Det ska också bli fantastiskt roligt att få träffa alla kollegor under några dagar.

Jag upplever att svensk räddningstjänst står inför många viktiga frågor och vägval de kommande åren. Mångfalden och jämställdhetsfrågorna är inget mål i sig för vår verksamhet – snarare en självklarhet för att klara jobbet. Att vi är bland de sista verksamheterna i samhället som nu tar i frågorna får väl vara skäl nog att ägna en hel konferens åt ämnet.

Nej, de viktiga frågorna är hur vi ska hantera olycksutvecklingen, få bukt med anlagda bränder, skapa säkra boendemiljöer för alla, skapa säkra insatsmiljöer för vår personal, eliminera hot och våld mot räddningspersonal, ha effektiva och kompetenta insatsstyrkor som klarar av alla de olyckstyper vi kan hamna i. Listan kan säkert göras längre.

Vägvalen är lika många. Egen förvaltning (eller avdelning) eller kommunalförbund. Arbeta brett med hela olycksområdet eller ha specialisering, några arbetar med insatser – andra med förebyggande. (Det gäller både som organisation och som individ). Kompetensförsörjningen (både rekrytering och kompetensutveckling) kommer att kräva mycket resurser om vi ska kunna hålla den nivå vi vill.

Men vi kan väl skjuta på frågorna och vägvalen en vecka till.

VÄLKOMNA TILL SKÅNE!

I november 2009 fick MSB i uppdrag ta fram en nationell strategi för bostadsbränder. I april i år fick man i uppdrag att stärka brandskyddet för den enskilde.

2009 dog sannolikt fler än 120 i dödsbränder och i år har redan ett 60-tal omkommit i bränder. Att i detta sammanhang säga som MSB gör i bilagan till Dagens Samhälle ”Antalet omkomna i dödsbränder har de senaste tio åren i genomsnitt varit 100 personer varje år. Trots att befolkningen blir större och större har antalet omkomna minskat en aning.” verkar inte hänga ihop helt med verkligheten.

Sanningen är snarare, som bl.a. MSB:s Gd och flera av mina kollegor har uttryckt, att vi helt misslyckats med bostadssäkerheten och skyddet för den enskilde vad avser bränder. Jag hade förhoppningen att vi på nationell nivå skulle åstadkomma en förändring 2010. Fortsätter det så här så riskerar vi att på årsbas få fler döda vid bränder än någonsin och fler än i trafiken. Första fyra månaderna är redan förlorade.

Återigen är det ganska enkla saker som krävs inledningsvis:

- fungerande brandvarnare i alla bostäder, och

- kunskap hos boende om hur man agerar vid en brand.

Alla argument om att vi måste veta mer, att verkligheten är mer komplicerad än vi tror etc. är just nu bara ursäkter för att slippa bli konkreta och sätta upp mätbara mål. Mål i absoluta tal som genererar handling. Ute i kommunerna. Mål som utgår från en nationell strategi och ett uppdrag om stärkt brandskydd för den enskilde!

Sen kan vi finslipa och bli mer exakta i åtgärderna. Men under tiden måste det hända nåt. Inte bara i enskilda kommuner utan i hela landet.

… kring vårt framtida uppdrag och handlingsprogram. Ska träffa de fackliga företrädarna igen och diskutera vision och mål – hur har det gått hitintills och vad ser vi i framtiden. Jag kan konstatera, efter att de senaste veckorna ha träffat ägarna (medlemskommunerna) och medarbetare ute på distrikten, att det skiljer ganska mycket i uppfattningen om vad räddningstjänsten kan och ska göra. Det verkar finnas en bild i vår organisation att politiker överhuvudtaget inte vet vad räddningstjänst är och vilka förutsättningar vi har. Jag tror att en sådan bild är en grov underskattning som definitivt inte gagnar utvecklingen av vare sig det förebyggande/stödjande arbetet eller den operativa förmågan. Vi kan inte, och ska inte, driva vår verksamhet utan politisk styrning. Däremot ska vi vara väldigt tydliga med att redovisa riskbilder, statistik, konsekvenser och resursbehov. Men beslutet om mål och kvalitet är politiskt. Så är det i en demokrati.

… hamnat i fullständigt oacceptabla situationer. Anlagda bränder i parkeringshus. Bränder som utsätter både personalen och organisationen för stora påfrestningar och risker. Och samtidigt på ett dramatiskt sätt minskar vår beredskap för riktiga olyckor. När vi bekämpar en helt onödig brand i ett garage är 3-4 brandstationer insatta. En lägenhetsbrand eller hjärtstopp på något av dessa stationers distrikt skulle vid sådana tillfällen få förödande konsekvenser.

Fastighetsägaren förmår uppenbarligen inte ta sitt ansvar varför jag vill pröva möjligheten att stänga de mest drabbade garagen. Lag om skydd mot olyckor måste prövas oftare. För drygt ett år sedan, när situationen var som värst i Herrgården, beslutade jag med stöd av Lso, att vi inte skulle genomföra insatser vid vissa typer av händelser. Nu är det dags att pröva hur långt vårt tillsynsverktyg räcker.