Jag undrar vart den nationella strategin tog vägen.

I november 2009 fick MSB i uppdrag ta fram en nationell strategi för bostadsbränder. I april i år fick man i uppdrag att stärka brandskyddet för den enskilde.

2009 dog sannolikt fler än 120 i dödsbränder och i år har redan ett 60-tal omkommit i bränder. Att i detta sammanhang säga som MSB gör i bilagan till Dagens Samhälle ”Antalet omkomna i dödsbränder har de senaste tio åren i genomsnitt varit 100 personer varje år. Trots att befolkningen blir större och större har antalet omkomna minskat en aning.” verkar inte hänga ihop helt med verkligheten.

Sanningen är snarare, som bl.a. MSB:s Gd och flera av mina kollegor har uttryckt, att vi helt misslyckats med bostadssäkerheten och skyddet för den enskilde vad avser bränder. Jag hade förhoppningen att vi på nationell nivå skulle åstadkomma en förändring 2010. Fortsätter det så här så riskerar vi att på årsbas få fler döda vid bränder än någonsin och fler än i trafiken. Första fyra månaderna är redan förlorade.

Återigen är det ganska enkla saker som krävs inledningsvis:

- fungerande brandvarnare i alla bostäder, och

- kunskap hos boende om hur man agerar vid en brand.

Alla argument om att vi måste veta mer, att verkligheten är mer komplicerad än vi tror etc. är just nu bara ursäkter för att slippa bli konkreta och sätta upp mätbara mål. Mål i absoluta tal som genererar handling. Ute i kommunerna. Mål som utgår från en nationell strategi och ett uppdrag om stärkt brandskydd för den enskilde!

Sen kan vi finslipa och bli mer exakta i åtgärderna. Men under tiden måste det hända nåt. Inte bara i enskilda kommuner utan i hela landet.