De senaste veckorna har det bekräftats att vi är på rätt väg, både vad avser mångfald & jämställdhet och den enskildes brandskydd. Samtidigt pekar vår interna utredning om garagebranden på Ramels väg att vi behöver bli bättre på delar i den operativa verksamheten.
Brand 2010 gav många bevis på att ökad mångfald och jämställdhet är en förutsättning för att kunna leverera god service. Vårt uppdrag är mångfacetterat och vi ska möta människor i olika skeden av livet och i olika situationer. Att kunna göra det på ett professionellt sätt kräver mångfald. Det vittnar Polisen om, kollegor från andra länder, fackliga företrädare, politiker, experter och myndigheter. Frågan är inte längre Varför? utan Hur? Och det kan vi inte svara på ensamma från arbetsgivarsidan. Jag ser fram emot resultatet av det partsgemensamma arbete som SKL nu ska dra igång. Där vi på nationell nivå ska lägga fast synsätt, strategier och mål.
Arbetet med en nationell (eller gemensam som Helena Lindberg menade att det borde heta) strategi för stärkt brandskydd för den enskilde behandlades i onsdags vid ett möte mellan MSB och företrädare för branschen. En tydlig bild av utvecklingen av såväl bränder i bostäder generellt som dödsbränder i synnerhet presenterades. Förslag till gemensamma inriktningar diskuterades.
Utan att föregripa så ser jag att vårt arbete i Rsyd bekräftades på mötet. Det dör och skadas för många vid bränder i Sverige – oavsett hur man räknar. Det går att göra något åt det. Brandvarnartätheten måste öka. (Efter 4000 genomförda hembesök i våra kommuner jan-april är medelvärdet fungerande brandvarnare 70%, men det skiljer mellan 40 och 90%). En föreskrift skulle vara en viktig signal. Kommunikationen med den enskilde måste öka, vara direkt och riktas mot kunskapen att både förebygga, och agera, vid brand. Särskilda åtgärder måste ägnas grupper med särskilda behov. som t.ex. äldre som bor kvar hemma. Arbetet måste vara långsiktigt och uthålligt. Att jag sen är otåligare än andra innebär inte att jag tycker att MSB gör ett dåligt jobb. Men medan vi tänker så fortsätter det att brinna!
Så till sånt vi kan ska bli bättre på. Utredningen om branden i garaget på Ramels väg – där två brandmän hamnade i en farlig situation – pekar på tre viktiga orsaker vid detta tillbud.
- utbildning/övning/erfarenhet
- organisation/struktur/ledning
- teknik
Nästa steg i arbetet är att upprätta en handlingsplan och genomföra nödvändiga åtgärder. Det är sannolikt också som så att det är inte bara för den här typen av insatser vi behöver bli bättre. Vi behöver på ett systematiskt sätt beskriva kvalitetsnivåer för olika typer av uppgifter och uppdrag. Det blir därefter dessa nivåer som genererar behov av utbildning och övning – inte ”mer av allt” som ibland kan höras som ett rop från organisationen.
Jag ser heller ingen konflikt i att arbeta professionellt i båda våra uppdrag. Vi förväntas klara det!
-
Ofta tar sk. experter upp att polisen har lyckats i sin rekrytering och med detta vill man påvisa att räddningstjänsten också borde snegla på hur de rekryterar i mångfaldsfrågan.
Min naturliga motfråga som jag aldrig fått ett bra svar på är vad brandkåren har för gemensamt med polisen förutom att vi samarbetar på skadeplats? Jag har ett flertal yrkesgrupper i samhället som jag personligen tycker att brandkåren har mer gemensamt med än polisen.Du pratar väldigt ofta om ”breddat uppdrag”. I Kista ( storstockholms brandförsvar) har man löst det med brand o säkerhetsvärdar och dessa gör ett jättejobb vad jag hört. Dessa personer jobbar ej operativt och då slipper vi pratet om fyskrav och att sänka den operativa förmågan. Jag skulle även vilja se att räddningstjänst börjar åka mer på sjukdomsfall varvid man skulle kunna anställa fler personer med sjuksyrra kompetens varvid mångfalden skulle öka naturligt, vad tror du om det Per?
-
@ arne
Det jag menar är att polisen lyckats med sin föresats att rekrytera fler kvinnor i ett typiskt manligt yrke. I år är 50% av de antagna till polisutbildningen kvinnor. Det visar att med riktad information, marknadsföring och uthållighet så går det att nå de grupper man vill. Vilket inte har med polisarbetet i sig att göra.
Vad gäller det breddade uppdraget så är det en realitet idag. Vi ska både förebygga, och agera vid, olyckor. Vi har idag åtta brand- och säkerhetsvärdar som arbetar med information. Men det räcker inte. Även den operativa personalen måste deltaga i detta arbete – de är en fantastisk resurs med stort förtroende, mycket good-will och god kunskap. Och tiden finns, menar jag. Det gäller att balansera tillgänglig arbetstid mot de uppdrag vi har.
Vi åker regelmässigt på sjukvårdslarm och IVPA idag. Ca 80% av den operativa personalen har delegation för de basala uppgifterna. Att vi skulle anställa sjuksköterskor i ett storstadsområde där ambulanstillgången trots allt är ganska god är jag tveksam till. Kanske mer befogat i glesbygdsområden.
-
Intressant att jämföra Polisen med räddningstjänsten. Jag undrar bara vilken del av Polisen vi ska jämföra med. Är det ridande polisen där kvinnorna är i majoritet och männen underrepresenterade?
Är det Krimjouren där kvinnorna är i majoritet?
Är det trafikpolisen, sjöpolisen, närpolisen, piketen, teknikerna, kriminalarna, mc-polisen, spaning, narkotikapolisen, gränspolisen, alla rotlar eller varför inte nationella insatsstyrkan? Det finns säkert lika många specialenheter ytterligare inom Polisen. Alltså återstår frågan vilken del av Polisen som räddningstjänsten jämförs med? Ska vi jämföra och arbeta seriöst med denna fråga så skall äpplen jämföras med äpplen. Med den retorik som används i debatten så kan en rökdykare jämföras med en anställd från ekonomiavdelningen, om vi ska räkna in antalet kvinnor anställda av räddningstjänsten. MSB räknar ju inte kvinnliga brandingenjörer i sin statistik över kvinnor i räddningstjänsten. Frågan är då vilka kvinnor som ska räknas in i Polisen? Jag tycker att du Per gör ett jättebra arbete med dessa frågor. Med en saklig diskussion som baseras på fakta och vetenskap så kommer detta att bli bra. -
Tror man är tvungen från politiskt håll att kontrollera organsiationen inom bl.a. Räddningstjänsten.
Låta en utomstående ekonomibyrå kontrollera organsiationen samt vad de olika medlemskommunerna får för sina medlemspengar!
Finns det effektivare sätt som dessutom är kostnadsbesparande så är det en vinna/vinna situation.
Givetvis skall alla organisationer arbeta med mångfald och mervärde men det får inte vara överordnat räddningstjänstens arbetsuppgifter.
Lycka till -
Tror dessutom att den utomstående ekonomibyrån ska ta och kontrollera alla politiker, verkar finnas alltför många av dem och kostar enligt mitt tycke allt för mycket pengar.
-
Hej Per!
Du säger att Ni är på rätt väg men återigen läser man om stenkastning mot brandmän och ambulanspersonal i Rosengård.
Du har misslyckats med ditt uppdrag att säkerställa säkerheten för din personal.
Och problemet i Rosengård ska du lösa genom förebyggande arbete, när får jag se resultatet av de satsningarna?Det är dags att DU börjar visa resultat istället för att prata, det har jag hört nog av nu.
-
Läst i skånskan samt i någon lokal kommuntidning att utryckningspersonalen inte är nöjda med den rådande arbetssituation som råder, kanske dax att lyfta frågan om förbundet skall fortsätta i den form som det är i dagsläget. Kommer aldrig fungera i längden att inte ha peronalen med sig i båten utan det blir till slut myteri. Dax att politikerna tar ett gemensamt ansvar för detta blir ett ”skämt till slut”
-
Hej igen Per!
Ser att Rsyd och SSBF ska medverka på Pridefestivalen och jag undrar varför och ska försöka förklara varför jag tycker det är olyckligt att brandförsvaret förknippas med detta jippo?
Den enda gången på året det är oki för vuxna män och kvinnor att gå omkring i vulgära kläder typ latexkalsonger, top-less på gatorna, stringkalsonger/trosor är under prideveckan. Vad har denna dekadens med räddningstjänsten att göra? Under årets övriga 51 veckor skulle detta betraktas som ett bötesstraff i lagboken. Vill vi förknippas med denna vecka som i mina ögon mer ser ut som Kiviks marknad såg ut på 80-talet? Porr och grovhångel mitt framför ögonen på barnfamiljer är inte vad jag tycker är ett passande forum för räddningstjänsten.
Alkohol och droger är något som jag inte heller tycker räddningstjänsten ska förknippas med. Under denna vecka sups det något kopiöst runt prideparken, varför vill du och rsyd förkippas med detta?
Jag har fler synpunkter på varför räddningstjänsten inte borde vara med på pride utan vill man stödja HBT rörelsen finns det enligt min mening bättre forum för det. Du får gärna ge dina synpunkter på varför Rsyd vill medverka på pride när det ser ut som det gör.
-
Bra skrivit helt rätt.
-
Förstår att du inte har tid att blogga nu när Pride är i full gång Per, men här har du en länk som debatterar positivsärbehandling, kvinnor som konkurrerar ut män pga av kön m.m.
http://svtplay.se/v/2088086/kritik_mot_polishogskolan_man_diskrimineras
-
Vi medverkar i Stockholmpride tillsammans med Storstockholms brandförsvar och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap av framförallt ett skäl. Att visa att vi är en räddningstjänst för alla. Vi ska inte diskriminera någon, vare sig dem vi är till för eller våra arbetskamrater. Som du vet har vi under de senaste åren försökt att både bredda vårt uppdrag och göra det möjligt för många fler att söka till – och arbeta inom – räddningstjänsten. Att lyckas med detta är viktigt om vi ska kunna medverka till ett olycksfriare samhälle. Men det räcker inte. Vi måste även arbeta med attityder och kunskap hos alla som redan arbetar inom räddningstjänsten. Attityder kring vad jobbet/uppdraget innebär. Attityder kring kvinnor, annan bakgrund, HBT mm. Pride ett utmärkt tillfälle att ta ställning i alla dessa frågor. Därför är vi med.
Min erfarenhet av både Pride och HBT-personer är begränsad men det du beskriver känns som ganska grova generaliseringar. Förra året mötte jag väldigt mycket värme och glädje, både i parken och ute på stan. Det andra ser vi också på stadsfestivaler, musikfestivaler, fotbollsmatcher och campingplatser. Är nog inget unikt för Pride.
-
Att jag inte bloggat så mycket den senaste tiden beror nog mer på jobbet, semester och flyttbestyr än att Pride är igång. Men jag ska försöka komma igång igen. Roligt att debattera viktiga frågor. Synd bara att fler inte vill engagera sig.
Jag insåg i höstas i samband med vår rekrytering, i våras i samband med Brand 2010 och på de frågor jag får i olika sammanhang att rekrytering till brandman är en otroligt känslig fråga. Samt att olika begrepp (kvotering, positiv särbehandling etc) ofta blandas ihop, liksom jämförelser med andra (som t.ex intagning till olika utbildningar).Jag anser att alla de vi anställer som brandmän måste klara samma grundkrav. Alltså är jag emot kvotering.
Arbetsgivaren har enl. diskrimineringslagen en skyldighet att ”vid nyanställningar särskilt anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade könet”. Detta är positiv särbehandling.
Om vi dessutom vid en rekrytering finner att av de som klarar alla grundkrav finns sådana som tillför ytterligare kompetens till organisationen ska vi givetvis ta vara på möjligheten att anställa dessa. Detta är sunt förnuft.
-
Hoppsan ! Är inte räddningstjänsten syd till för alla ??? Måste man påtala att det är så ??? Mycket märklig motivering.
-
Hoppsan ! Det är väl en självklarhet att räddningstjänsten är till för alla !!!
Märklig motivering. -
@karre
Visst är det en självklarhet. Men är det så? Givetvis så tror inte jag att vi medvetet ”dissar” någon. Men det kan inte vara en slump att det är så få tjejer i räddningstjänsten, eller nästan inga öppet homosexuella, och väldigt få från andra länder och kulturer. Det innebär ju att vi både har svårare att leverera service till dessa grupper och skapa förutsättningar för dessa grupper att finna sig tillrätta hos oss.Så det är viktigt för oss som redan är i branschen (liksom du måste fråga dig i din bransch) att hela tiden fråga oss om vi verkligen är till för alla. Och vad vi kan göra för att bli bättre.
-
Tycker Arne Johnsson har en poäng när det gäller Pride. Självklart ska räddningstjänsten arbeta för jämställdhet och mångfald, men det är inte säkert att man bäst gör det på jippon som Pride. Pride har en mängd undertoner, inte bara sex utan även politiskt. Det finns skäl att hålla lite distans och inte låta sig dras med i alla strömningar som råkar gälla för stunden.
Rsyd har nu accepterat religiösa attribut i sin uniform. Vid besöket i moskén under Brand 2010 i maj lovade PW dessutom att rap-kepsar skulle tillåtas. Öppenheten är stor, bra – varför ska religioner särbehandlas, risken är väl bara att det kommer att se ut som ett Pride-tåg när Rsyd rycker ut på larm.
PW skriver också att räddningstjänsten har få tjejer, öppet homosexuella eller från andra länder och att det gör det svårare att leverera service till dessa grupper. Ett märkligt påstående. Möjligt i det förebyggande, men jag antar att även homosexuella och muslimer vill ha branden släckt så snabbt som möjligt.
Överdriv inte särbehandlingen av olika grupper.
16 comments
Comments feed for this article
Trackback link: http://blogg.rsyd.se/perwidlundh/2010/06/04/vi-ar-pa-ratt-vag-men-behover-bli-battre-pa-en-del/trackback/