Har följt den senaste diskussionen om vår utbildning lite perifert. Jag borde följa den lite mer noggrant, både som chef för en räddningstjänst och som gammal lärare, kursansvarig och skolchef på Räddningsverket. (Inte många som har alla de perspektiven ). Oavsett MSB:s beskrivningar i olika dokument, budgetfördelning internt inom MSB och kommunens/räddningstjänstens eget ansvar för kompetensutveckling så är det min uppfattning att svensk räddningstjänstkompetens backar idag. Mot slutet av 70-talet och början på 80-talet identifierades flera svagheter och kompetensbrister inom svenskt brandförsvar (som det hette då). Man bävade inför hur de lokala räddningstjänsterna skulle kunna hantera de utmaningar som den kommande räddningstjänstlagen innebar. I regeringens proposition 1984/85 om ledning av befolkningsskyddet och räddningstjänsten kan man läsa om dessa farhågor men framförallt om hur svensk räddningstjänst ska utvecklas. Både vad avser organisation och utbildning.

Detta ledde till en nationell och gemensam utbildning för räddningstjänstens personal som saknade motstycke någonstans i världen. Utbildningen länkade också succesivt till den forskning som bedrivs inom hela räddningstjänstområdet, från brandförlopp och byggnadskonstruktioner till metoder, taktik, ledning och ledarskap. En koppling som präglar all modern undervisning och som i princip är omöjlig att åstadkomma med lokala eller regionala utbildningar. Även metoder och teknik utvecklades under dessa år, framförallt på skolorna i mötet mellan kursdeltagare och engagerade lärare.

Jag skrev en debattartikel i Sirenen (2008/7) som avslutades med följande stycke:

”Den kommunala räddningstjänsten kan hamna i ett kompetensvakuum, dels när det gäller förmågan att leda insatser, dels möjligheten att rekrytera de brandmän vi behöver för att klara uppdraget enligt Lag om skydd mot olyckor. Så trots alla vällovliga ambitioner anser jag att det finns en risk att vi är på väg att hamna i en situation som liknar den vi hade i början på 80-talet, när det rådde obalans mellan uppdraget och förmågan. En situation som då präglades av låg och ojämn kompetens att leda och genomföra insatser, med brister i såväl säkerhet som resultat.”

Den känns fortfarande aktuell och då som nu anser jag att det är statens ansvar att utveckla och erbjuda vidareutbildningar, fortbildningar och ”refreshers” för räddningstjänstens personal. Liksom det var i början av 1980-talet.

Detta har MSB, Brandskyddsföreningen, vi och alla andra med insikt redan insett. Vi vet också att det finns tillräckligt med kunskap och idéer för att kunna halvera antalet bränder, omkomna och skadade. Inte omedelbart men med ett målmedvetet och uthålligt arbete.

Förra veckan träffade företrädare för Skånes räddningstjänster ledningen för MSB och Brandskyddsföreningen Sverige. Syftet med mötet var att vi i Skåne vill omsätta den nationella strategin för stärkt brandskydd i konkret verksamhet. 16 räddningschefer i 33 kommuner (1,3 miljoner invånare) erbjuder MSB och Brandskyddsföreningen att medverka i att utveckla och pröva metoder för att stärka brandskyddet för den enskilde. Alltifrån att komma överens om vad vi rekommenderar till att synka kampanjer.

Undrar om det blir någon medverkan från huvudkontoren?

Så kom det en artikel från Europeiska socialfonden. Som stödjer oss med både utbildnings- och kvalitetsarbete. Läs den gärna här!

Det händer lite – även om det går långsamt.

Hur ska vi hantera brandsäkerheten för en åldrande befolkning där fler och fler bor kvar hemma? Går det att säkerhetsanpassa boendet i samband med den traditionella bostadsanpassningen? Vilken roll ska vi i räddningstjänsten ha?

Frågorna är många.

Se hela inslaget på SVTPLAY!

Mer info på www.rsyd.se.

Välkomna!

1. I MSB:s rapport, utförd av Markör, visar resultatet att hembesök gör skillnad. Framförallt  i Rsyds område och framförallt för att det är vi som gör det, med ”kunskap och professionalism”.

2. Efter två år och 22 300 genomförda hembesök ser vi att andelen fungerande brandvarnare har ökat med 5,5% (till 78,6%) och att utryckningarna till bostadsbränder minskar (2007-2011).

3. Innan jul genomförde styrkan i Lund ett hembesök och konstaterade att det varken fanns brandvarnare eller kunskap. Familjen informerades och brandvarnare sattes upp. I januari brann det i samma villa, brandvarnaren fungerade, familjen stängde dörren till brandrummet och skadan blev minimal. Samma styrka som gjorde besöket genomförde insatsen

Undrar hur det går nationellt? Ökar brandsäkerheten?

Just nu är det kallt i Skåne – men desto varmare i Rsyd . Efter direktionens beslut om nytt handlingsprogram och godkännande av verksamhetsplanen för 2012 så har januari ägnats åt att kommunicera dessa dokument och slipa på organisation och inriktningar.

Förra veckan genomfördes kompetensdagar med all personal och vi pratade om verksamhet, uppdrag och varumärke! Mycket god stämning, konstruktiva samtal och gemensamma förväntningar på framtiden.

Några spännande utvecklingsområden under 2012 är

- brandskyddet för barn, unga och äldre som bor hemma
- modell för att kunna prioritera larm (så vi inte åker på allt med allt – hela tiden)
- RiB- området (rekrytera, bemanna, utveckla uppdraget mm)
- befälsskola (hur ska vi rekrytera och kompetensutveckla framtidens befäl)

Jag ser nu framemot en period då vi ska befästa och förbättra – tillsammans med medarbetare, ”kunder” och partners. Nyckelordet är ”Det goda mötet”.

Inledningen till programmet sammanfattar uppdraget på ett övergripande sätt:
”En effektiv olyckshantering är en del av välfärdssystemet, nu och i framtiden. Kvinnors och mäns, pojkars och flickors självklara rätt till trygghet och säkerhet är grundläggande i en demokrati. Det är dessa individer som både drabbas av och orsakar olyckor. Individer som vi ska kunna möta före, under och efter en olycka.”

Den första utmaningen för att nå de resultat som programmet identifierar (färre bränder och olyckor, fler åtgärder av den enskilde, snabbare framme och bättre insatser), innebär att pröva och utveckla våra arbetsformer och sättet vi organiserar oss på. Vi kan bli bättre på att ta tillvara engagemang och idéer, och hur vi utnyttjar de resurser vi redan har.

Den andra utmaningen kräver resursförstärkningar på flera områden. Brandförebyggande arbete i bostäder, äldres behov av bättre brandskydd, barn och ungas kunskap om brand- och olycksrisker, anlagda bränder i skolor, fler operativa enheter vid vissa tider på dygnet och ökad bemanning på de minsta stationerna är uppgifter som kräver mer resurser. Resurser som vi måste skapa förståelse för hos politiker och allmänhet. I konkurrens med alla andra behov kommunerna har.

Den tredje utmaningen ligger i att skapa samsyn internt om vårt uppdrag, vem vi är och hur vi vill uppfattas. Först då kan vi bli den Räddningstjänsten Syd vi vill vara i samhället.

Ni hittar hela handlingsprogrammet här: www.rsyd.se

I vårt nya handlingsprogram, som direktionen ska ta i morgon, finns ett uttalat fokus på bränder och enskildas behov av stärkt brandskydd. Det kommer att prägla vårt arbete på många sätt de kommande åren.

Hembesök, av oss och andra, är det bästa sättet att minska dödsbränder! Det personliga mötet slår allt.